I jämförelse med Grekland och flera andra Euroländer har Island framstått som ett mönster av krishantering. Hur kommer det sig?
Det var inte många år sedan bankkraschen på Island sände efterskalv i hela Europa med stödåtgärder även från Sverige. De isländska vikingarna fick slokörade bege sig hemåt efter att ha erövrat stora delar av den europeiska bank- och finansmarknaden. Med lånade pengar.
Islänningarna tog i desperation till gatuaktioner och kravalliknande protester – som vi nu ser i Grekland.
Vad som sen hände beskrivs i en rapport av Icelandic Financial Services Association
Huvuden rullade, regeringar gick, banker förstatligades. Hela Island blev berört av de bryska händelserna och ekonomin påverkades i hela samhället.
Krismedvetenheten verkar vara väl förankrad i folkmedvetandet och man har förstått att det krävs enskilda offer och insatser från varje medborgare för att det ska ordna upp sig.
Island har nu, bara några år efter den stora kraschen, högre tillväxt än de flesta övriga OECD-länder.
Receptet verkar vara:
1. Ta all skit direkt, utan förmildrade omskrivningar.
2. Peka på en konkret väg ut ur problemen – även om den kan upplevas som en besk medicin.
3. Undvik populistiska utspel och taktiska partifejder. Fokusera på krishanteringen.
Men till slut handlar nog mycket om hur landet i stort fungerar – vilken karaktär och egenskap landet har (om nu ett land kan ha en personlighet). Krisåtgärder och ekonomiska reformer måste anpassas till respektive land – och dess invånares benägenhet att acceptera besluten.