I en serie uppmärksammade artiklar i DN belyser journalisten Maciej Zaremba den försämrade vården. Bristerna visar sig tydligast i samband med de patienter som lider av flera åkommor. Zarembas poäng är att vården genom trubbiga belöningsincitament missar i många komplexa diagnoser där fler läkare borde samarbeta istället för att ställa var sin specialistdiagnos. Skälet till det skulle vara att vårdenheterna genom ekonomiska avtal med landstingen detaljstyrs så att man frestas att utföra ”lönsamma” behandlingar framför ”patientnyttiga”.
Synen på vårdkvaliteten i Sverige har under den senaste tiden gradvis förändrats. För inte så länge sen tyckte vi nog att vi hade den bästa vården i världen. Nu tappar vården i anseende i skrämmande tempo. Framförallt drabbar den försämrade vården vårdtagaren. Dig och mig. Med den drabbar också alla dem som arbetar i vården.
Det talas ofta om ”systemet” både i Zarembas artiklar och i andra tidningars kommentarer. Det är genom systemet med politisk styrning och budget, prislistor och produktkoder som verksamheten formas. Därmed ska också kritiken riktas mot ansvariga politiker. Förtroendet för vården behöver stärkas.
På landstingens webbplatser är det ganska lätt att finna policydokument, styrdokument, planer och reglementen. Och det finns hur många som helst! Däremot är det näst intill omöjligt att förstå de avtal och prislistor som utgör den konkreta belöningsgrunden för vårdenheterna.
I ett kommunikativt perspektiv ligger problemet i att styrmetoderna inte har direkt koppling till visioner och patientnytta. Huvudbudskapet borde ändå stå klart: Du som patient ska alltid få bästa tänkbara vård i rätt tid. Men det räcker inte att kommunicera det. Vården/Landstingen/Staten måste också visa att de interna styrmetoderna går ut på just det som är viktigt för vårdtagarna/brukarna/medborgarna/väljarna.
Politikernas stora utmaning just nu ligger med andra ord i att förklara sambandet mellan de vackra visionerna i styrdokumenten och den praktiska styrningen via prislistor och budgetbelöningar. Och det gäller att formulera sig enkelt rakt och begripligt. Om det skulle visa sig att det inte går att förklara visionen så att mottagarna förstår är det ett tecken på ett större systemfel som måste rättas till, för att undvika att fler människor blir drabbade i vården!
Sverre Sverredal