I början av året fick vi höra att SVT i och med övergången till datordisturibuerad TV kommer att ta betalt från datorägare. Chefen Eva Hamilton sa då att man skulle hålla en ”låg profil” när det gäller att driva in de nya avgifterna. Detta med tanke på att det pågår en översyn av TV:s finansiering i sin helhet.
Förespråkarna för ett bibehållande av licensmodellen för finansieringen använder i huvudsak argumentet att värna om TV:s oberoende. Oberoende från staten är det viktigaste menar man. Det är förstås vällovligt. För vem vill ha en stats-TV som lydigt inrättar sig i den styrande majoritetens önskemål om profil på program, nyhetsrapportering och – granskning av statsapparaten. Det är ju så man framställer det och drar lite försiktigt paralleller till hårda regimers statstelevision (Nordkorea, Kina, Burma m fl) eller populistisk tutt-TV (Italien). Några sådana ytterligheter vill vi naturligtvis bli förskonade från.
Licensmodellen i fel sekel
Är det då den enda vägen att göra som vi alltid gjort ända sedan rundradions tid på 20-talet? Faktum är att det hänt en del både vad gäller utbudet och tekniken. Det borde innebära att licensmodellen måste omprövas eller i alla fall moderniseras. Varför då? Jo, TV finns i denna tappning i allmänhetens tjänst. Det är för att tjäna allmänheten som det är viktigt att förhålla sig fri från påverkan från politiker och statsapparat. Allmänheten ska kunna lita på att TV förmedlar en bild obesudlad av de styrande. Det handlar om förtroende. Och visst är det lite ruskigt att konstatera att Sverige var ett av de sista i Västeuropa att få privatägd kommersiell radio och kommersiell tv. Mindre än 20 år sedan!
Förtroendet är det modellen kommer att falla på. I den stund allmänheten, du och jag, börjar tvivla på rättmätigheten i systemet, påverkar det inte bara vår åsikt om vad det är värt i pengar att få titta på TV. Det påverkar också vår syn på STV som den goda kraften i samhället. Man kan inte ha en ”Public service” som kör över medborgarna med ett orättfärdigt debiteringssystem och i nästa stund påstå sig vara allmänhetens tjänare i granskningen av makten.
Vad innebär SVT:s ”oberoende” ?
”SVT är ett oberoende medieföretag i allmänhetens tjänst. Bara SVT:s ledning fattar beslut om programutbud och programinnehåll. ” står det på SVT:s hemsida.
”Alla som sänder tv eller radio i Sverige lyder under radio- och tv-lagen. ”
”Sändningstillstånd och anslagsvillkor som utfärdas av regeringen efter beslut i riksdagen.”
”Riksdagen bestämmer avgiften.”
Visst får man väl ändå intrycket att beroendet av politikers beslut är ganska stort…
SVT ägs av Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Stiftelsens syfte är att främja programbolagens oberoende.
Bland stiftelsens 13 ledamöter finner vi 12 politiker och en journalist (som vuxit upp i de egna leden SR, och SVT). Det är dessa som ska se till att ”oberoendet” ska tryggas.
Själva debiteringsapparaten sköts av ett dotterbolag till SR/SVT/UR nämligen Radiotjänst som vi känner igen från licensfakturorna. Radiotjänst förklarar på sin webbplats vad man gör – och hur.
Vissa uttryck är mer stötande än andra. Vad tycker man t ex om ”Du kanske inte tittar på tv? Du ska ändå betala.” Ja, inte är det ägnat att stärka förtroendet för licensmodellen direkt.
En gissning är att de flesta datorägare som inte samtidigt är TV-innehavare med alla medel kommer att försöka undvika att beskattas. Kanske kan det till och med få en spridningseffekt till oss andra som hittills pliktskyldigt betalat vår TV-skatt (”licens”). För nu framträder det fullt tydligt att vi har ett system som varken är anpassat till den tekniska miljö vi lever i eller fyller de mest basala krav på acceptans hos dem ”Public service” finns till för.
Saken blir inte bättre av att SVT:s chef talat om den ”låga profilen” samtidigt som ett av dotterbolagen nu rullar igång med debiteringsmaskinen.
SVT, SR och UR själva bör inte lastas för problematiken även om man kan önska sig en medborgaranpassad kommunikation. Ansvaret ligger till fullo på den politiska sidan och det är hög tid att vi presenteras ett förslag till finansiering av våra Public service medier som både säkrar mediernas självständighet OCH har ett folkligt stöd. Det måste också vara ett system som passar dagens tekniska förutsättningar – inte en modell från förra seklets första hälft!
Och jag tror inte vi får se Janne Josefsson, SVT:s främste granskare, granska SVT:s finansiering…
Sverre Sverredal