Det är viktigt att ta del av rapporter, reflektera och lära av olika kriser. Det var just vad vi gjorde på Krisinstitutets medlemsträff i september då vi diskuterade resultatet av MSB:s rapport ”Utvärdering av den aktörsgemensamma hanteringen av tre större händelser ur ett krisperspektiv”; jordskredet i Stenungsund, grundstötningen av färjan Marco Polo i Blekinge och den allvarliga trafiksituationen på Europaväg 22 i Skåne. Bland annat diskuterades rekommendationerna om hur det proaktiva förhållningssättet skulle kunna stärkas, om det är rätt väg att komplettera de tre grundprinciperna i svensk krishantering (ansvars-, likhets- och närhetsprincipen) med en ”handlingsprincip”. Det ska bli intressant att följa detta vidare.
Klippt ur MSB:s rapport: ”Med en kultur som uppmuntrar till att agera och våga fatta beslut på otillräcklig information minskar risken att förlora värdefull tid i hantering av kriser. Tillsammans med tydliga mandat och rutiner för hur beslut ska fattas i organisationen kan individer ta initiativ och agera i pressade situationer. Utvärderingen har visat att osäkerhet rörande roller och ansvar har påverkat aktörers proaktivitet negativt. Utvärderingen visar också att oro för juridiska mandat eller ekonomiska konsekvenser tycks ha lett till att de tagit en mindre aktiv roll. För att stärka det proaktiva förhållningssättet, bör regeringen överväga att justera principerna för samhällets krisberedskap i linje med vad MSB föreslog i rapporten ”Ansvar, samverkan, handling”, alternativt komplettera befintliga principer med en handlingsprincip. Ett alternativ kan också vara att regeringen på nytt tydliggör sin förväntan om att aktörerna ska se proaktivt agerande, även vid osäkra situationer då det råder brist på information, som en viktig del av ansvarsprincipen. MSB noterar att regeringen i den nationella säkerhetsstrategin pekar på vikten av att ansvarsprincipen formuleras så att risken för passivitet undanröjs.”