Fritidsresor har just lanserat paketresor till Burma. Inget konstigt med det. Bra att fler nu ges tillfälle att se landet som varit stängt för de flesta under lång tid. Den hårda militärregimens framfart mot medborgarna resulterade i hårda sanktioner från omvärlden och framförallt väst. Huvudmålet med sanktionerna var att den styrande regimen inte skulle stödjas. Men inte bara statliga företag omfattades av aktionerna. Ett antal enskilda individer har också namngivits som särskilt ”bannlysta”. Det gällde affärsmän med mycket nära kopplingar till regimen. Dessa affärsmäns företagsgrupper redovisades i öppna listor av bl a EU för att ingen aningslös investerare skulle lockas in i uppgörelser som skulle kunna gynna regimen och dess nära allierade.
För bara något år sedan hävdes de flesta av sanktionerna (med undantag för vapenaffärer och liknande) och Burma – eller Myanmar som det heter på burmesiska – har åter öppnats för västturister, handel och investeringar. Det nya synsättet från väst grundar sig i stort sett på ett uttalande från Aung San Suu Kyii, fredsprisbelönad oppositionspolitiker, som gjordes i en intervju för Lonely Planet. ”I think the NLD [National League for Democracy, the main opposition party] came to that decision about six to seven months ago. We are not in favour of group tourists, but we don’t mind if individuals come to Burma. Foreign tourists could benefit Burma if they go about [their travels] in the right way, by using facilities that help ordinary people and avoiding facilities that have close links to the government. If [tourists make the effort] to meet people working for democracy, then it might help.” Uttalandet ligger till grund för såväl NLDs synsätt som de nya direktiven från EU. Det präglar också Fritidsresors förhållningssätt när man nu öppnar för solsemester i Burma.
– Vår produktion präglas av småskalighet och respekt för lokalbefolkningen. Bland annat är allt boende i badorten Ngapali förlagt till privatägda hotell, säger Lottie Knutson i pressreleasen från Fritidsresor.
- Foto Maria Langen
Mycket i Burma är sig dock likt från sanktionstiden. Den gamla regimen sitter till stor del kvar vid makten och de som gynnats av regimen sitter fortfarande kvar som ägare av de stora företagen och industrikonglomeraten.
I Burma är det svårt att få fram information. IT-revolutionen är långt ifrån genomförd och det mesta måste lösas på plats när man ska göra affärer eller sluta avtal. Fritidsresor har enligt uppgift varit i landet i ett par år för att förbereda och undersöka marknaden. En talesperson berättade att man både själva och genom burmesiska agenter agerat för att få fram uppgifter om ägandeförhållanden. Det har varit viktigt att knyta till sig samarbetspartners, hotell och transportföretag som uppfyller kravet på ”småskalighet och privatägda hotell”. Detta då risken att förknippas med regimen i Burma eller dess hantlangare definitivt ska undvikas.
Just därför känns det märkligt att det ena av Fritidsresors två ”privatägda” hotell på den burmesiska solkusten inte alls verkar vara så ”småskaligt”. Även om det inte finns så mycket information tog det inte lång stund vid datorn att få fram följande.
Amata Resort & Spa ägs av Amata Hotels Group. Denna hotellkedja äger också hotell på andra orter och har huvudkontor i Rangoon – nära en timmes flygresa från den mysiga familjestranden vid Indiska Oceanen. Reda här känns gynnandet av den lokala befolkningen och småskaligheten lite mindre framträdande. Hotelldirektören, som tycks ha haft förmånen att få sin utbildning i USA (under 90-talet då sanktionerna var som strängast), heter Win Aung. Win Aung är ett ganska vanligt namn i Burma och bärs t ex av huvudägaren till Dagon International. Denne Win Aung är en av de namngivna individerna som figurerat i EU:S listor för nära samröre med regimen och som man avrådde från affärer med.
Vår Win Aung, hotelldirektören är medlem i Myanmar Hotelier Association – ett organ bestående hotellägare i Burma. Han är dessutom med i organisationens ”Central Executive Committee”. Och vem hittar vi som beskyddare av hela denna statligt inrättade organisation om inte den andre Win Aung – han som var svartlistad och definitivt är förknippad med regimen.
Foto Maria Langen
Min poäng är inte att leta syndabockar och peka på fel i upplägget med resor till Burma. Snarare att belysa svårigheten att utfärda ett löfte om hög moralisk svansföring i ett sammanhang där bevisföringen blir svår. Det är lätt att ifrågasätta sakförhållandena och man kan falla ”på eget grepp”. På liknande sätt har Telia hamnat i svårigheter när man ville göra miljardaffärer med ett av världens mest korrupta länder och samtidigt följa sina egna etiska regler och svensk korruptionslagstiftning.
Sannolikt har Fritidsresor redan ett färdigskrivet pressmeddelande i beredskap där man förklarar att de inte alls kan garantera att inte en krona hamnar i regimens fickor och att alla indikationer pekat på att detta hotell visst är privatägt och småskaligt. Att bevisa något annat utan att få ägarnas medgivande blir svårt. Och ägarna i Burma har all anledning att få det att se bra ut enligt de utländska investerarnas agenda och de fina etiska riktlinjerna.
Sverre Sverredal
